Look alike - Ronja

Voff moff! Visst är vi lika!?! Fantastiskt att vi inte har en enda hundras gemensam :) Men lika söta är vi iallafall!

Mamma~Pappa~Jag

Såhär på Alla Hjärtans Dag går tankarna till min mamma och pappa och syskon. Hur har dom det, vad har dom för bus för sig? Kommer dom ihåg mig? Får peta på min matte att vi får åka till uppfödaren och hälsa på snart, så att jag får träffa dom - Voff vad kul det skulle vara! Förresten är det min uppfödare som har tagit alla dom här bilderna som jag har lagt upp i det här inlägget....nu ska jag titta lite mer på dom.
Alla Hjärtan som finns till min mamma och pappa och syskon!

Min mamma - Zuki

Visst är hon vacker!


Min Pappa Morris, visst är han stor och vacker!

Nu vet jag vem jag fått den där blicken av...

Och jag är deras lilla valpsing :))
Åh, tass och puss till dom - vi måste ses snart!
~Zpotti~

Morgonstund i rastgården

*Di-ii-ing Doo-o-oong!* skrällde det som vanligt i mattes väckarklocka tidigt på morgonen. Jag sträckte ut alla mina fyra och lade av en gäsp som - enligt matte - låter som ett enda stort gnisselljud. Men det låter gulligt tycker hon och då smackar jag lite extra med munnen för då vet och känner jag att jag är så nöjd med situationen. Matte vaknar och hon kan vara lycklig över att hon har mig som ligger rygg mot rygg mot henne hela natten. Ibland undrar jag om inte hennes näsa ser lite platt ut för hon ger så mycket plats åt mig i sängen så att hennes ansikte nästan trycks in i väggen. Men hon sover som en gris har jag hört och sedan blir jag också ordentligt omkramad varje morgon, så det kan inte vara så farligt det där med näsan :)

Matte fick höra igår av en Kitty att den här bloggen måste uppdateras, så matte puttade lite på mig och sade att jag var tvungen att sätta mig och skriva ner lite nytt här. Tar ett tag för tassarna är lite stora mot dom här små tangenterna - moff!
Men ska det uppdateras, ska det göras med besked och måste bjuda på lite nya bilder också. Vad kan vara bättre än att matte tar med sin kamera till hundrastgården - redan på morgonen? Hon blirffade trött på mig när jag pekade med hela tassen mot kameran - "Ta med den, ta med den matte!" ...Hon var inte sen med det kan jag säga..
OCH vilka är inte där i rastgården? Mitt kompisgäng of course!! (Se nu har jag lärt mig engelska också!) Signe, Esmeralda o Elsa är alltid där först av alla. Sen droppar jag och mina kompisar in allteftersom tiden går och det blir ljusare ute. Sicken lycka! Här ska det springas, tuggas, brottas och mysas vill jag lova! Safir är en jättebra tuggkompis som aldrig tröttnar på den leken.

Lilla tuffa Majken hittade en grop som hon ville göra större, tror att hon ville till Kina och krafsade vidare ner i marken. Dom tvåbenta är ju så tradiga att, när man håller på som bäst med grävandet, kommer dom och säger åt oss att sluta! Vad är deeet? Vi vill gräva så djup grop att vi kommer till Kina! Men vi hinner aldrig så långt och kanske tur det - för då måste vi ju lära oss det språket också! Men vi brukar finta bort våra mattar och hussar och ta ett grävtag hit och ett grävtag dit när dom inte ser. Lite skönt bus sådär :)

När man har sovit gott en hel natt så finns det mycket energi i den här kroppen. Efter att man tiggt till sig en liten smörgås vid frukosten, måste jag springa jättemycket med mina kompisar när vi släpps lösa i rastgården och brotta ner dom! Ujj, vad kul det är!

En kille som är jättetuff och snygg är Oden the Doberman. Jag brukar samarbeta med honom när det kastas boll! Det är jättekul! Hans husse kastar - eller rättare sagt - försööker kasta fint iväg bollen - händer ofta att den kastas in i ett träd eller stolpe eller som sämst..in i någon tvåbent varelse. Matte brukar jämt ducka när han är i farten med att kasta boll till oss fyrbenta :) Jag hinner först hämta bollen med Oden efter, sen går jag inte ända fram. Ställer mig flera meter ifrån hans husse, släpper ner bollen framför mig. Som i ett SVIPP! sveper Oden fram och fångar upp bollen och lämnar det till sin husse. Matte duckar igen...

Haylie kommer dit hon med och då blir jag så glad att jag brottar ner henne! Fick lite hjälp av Oden igen. Vad kompisar gör en glad!

Jag blev lite extra glad och såg till att få - vad dom tvåbenta kallar det - fredagsmys. Jag har lärt mig av Safir att ha fredagmys trots att det bara är torsdagsmorgon ;)

Men tempot ändras hela tiden från att vi går och nosar runt till att jaga varandra. Tog ett tjyvnyp på Esmeralda och kom igång med ett bus som jag tycker är så roligt. Som ni förstår har jag satt matte på jobb att försöka fotografera oss när vi busar av oss :)

När det börjar bli förmiddag från att det varit tidig morgon och de tvåbenta börjar se mer ihopkurade ut för att dom fryser, är det dags för att gå hem. Undrar varför dom inte har samma päls som oss vovvar? Då kunde dom vara ute hela dagar utan att frysa jö! Tempot lugnade ner sig - lystrade till matte som sade att vi skulle gå hem. Så jag går mot henne, traskar hem, hoppar upp och skriver den här bloggen. Gnisselgäspar och smackar - trött i ögon och tassar. Den där filten i soffan ser väldigt skön ut att lägga sig på - tror faktiskt att jag går dit och gör det. För snart är det dags för en ny tur. Voff voff!