
Pfrrr - rrr - Zizzi the cat - är jag det - som Ni alla vet vid det här laget. Men för att ta till orda på den här bloggen krävs en övertalning av fröken hundtass <3 Har intagit min ordförande post, lagt tassen till rätta och tvättat morrhåren till rätta. (Ja, jag känner mig faktisk väldigt vacker) :) Nu kan jag börja snacka här va, ATT jag gör vissa iakttaganden när jag ligger här på min klippa - ah - soffryggstödet dååååå! Det är bara att konstatera att lillmatte och matte inte skulle klara av att vara utan oss. Sådant spring det är hit och dit ibland när de har bråttom eller så. Jag är expert på att lugna ner dom hitoditspringande tvåbentingarna. Jag lägger mig bara ivägen! Jodå, där dom är - där lägger jag mig eller står ivägen! Enkelt! Ett och annat "JA JUST JA" kan jag få höra när de stannar upp och försöker schasa iväg mig - då rycker jag bara lite på min svanstipp, trippar med nätta tassar till nästa ställe där jag vet att dom kommer vara. Men tack vare det kommer dom på saker dom har glömt att hämta eller ta upp när jag purrar på mitt "ivägen" manér. Men oftast är det lugnt här hemma, det är bara när något är i görningen som det blir bråttom med allt eftersom dom jämt ska göra saker i sista sekunden :)

Zpotti sköter det där med att väcka matte tillexempel och får henne på bra humör från första sekund. Vem kan charma som vi? För när matte vaknar till denna syn med tjingeling på Zpottis öron smälter hon och går upp! Vad gör JAG då må ni tro? Springer purrande framför hennes fötter och leder in henne i köket, hoppar upp på min bänk där jag har mina matskålar. Och titta - det slår aldrig fel; skafferidörren öppnas, mina knorvisar hälls upp i skålen och kurrande lämnar jag över matte till Zpotti, för nu ska jag äta ifred tack!

Som ett exempel på om matte packar rätt måste ju det inspekteras noggrant inifrån. Jag och Zpotti överlägger om väskan räcker till och är okej att packa ner saker i. Och joho-o-då, det gör den, men det är också ganska skönt att ligga däri och stannar nog där ett tag till. Fick en sådan lust att leka tiger och gömmer mig, dvs sänka huvudet för att störta upp med ett *mjauuurrrrr* och tokrusa runt i lägenheten med en svans som är uppburrad och lätt krokigt lagd. Det är mitt tecken på att jag är jättebusig!!! Det är bara mina rosa trampdynor som kan skymtas i mina språng när jag sätter igång och tycker att livet leker!
Men som alla dagar tar dom slut. Jag känner mig trött i ögat och tycker att det är så skönt att matte tar med hunden ut, så får jag min lugna sovpaus.