Min nos gick som en lärkvinge igårkväll. Var rätt besviken på lillmatte och matte. De lämnade mig ensam hemma eftersom de skulle ut på Landskronas Spökafton. De hade varit först på restaurang, sedan gått i spökgränden, åkt häst och vagn i centrum mm. När de väl kom hem hade jag trashat mattes väska som hängde vid jackorna, skämdes lite när de såg vad jag hade gjort och såg moloken ut som bara jag kan och viftade ynkligt på svansen. Jag får en tillsägelse men sen går det över till att de blir så glada att se mig igen efter de timmar de varit utan mig att det blir rena pusskalaset.
-Bäääbiii, hojtar matte till mig och jag vet inte vart jag ska göra av min kropp av lycka! Min svans svoschar från sida till sida. Hela jag är i lycka! De hade med sig en påse hem som det luktade konstigt från MEN gott! De prasslade med innehållet och pratade ivrigt till varandra. Speciellt ett prasselpaket luktade FÖRFÄRLIGT - eh - "gott" (?)....
Matte sa till lillmatte, vad illa den här osten luktar då!
Mmm, jag kände det jag med och ville komma ännu närmare den illaluktande osten. Matte skar en bit till sig och lillmatte och smakade.
-Gott! Det var gott! sa de.
Tjingelingade med ögonen och fick en liten bit åtstucken mig.
He, he! Biten hamnade på tungan, men gissa om min förvåning av smakupplevelse... det blev too much liksom och spottade ut den på mattan. Matte tittade över bordskanten på mig, vad jag skulle göra med den. (Det undrade jag med).
Av ren instinkt sträckte jag min hals mot den och sträckte mig emot den och skulle precis rulla runt mig i den kletiga luktande osten som låg inbjudande ut framför mig. Den skrek åt mig - rulla dig i mig! Rulla dig i mig! Och var precis på väg att göra det!
Matte tjoade till när hon såg det och dök ner och tog upp osten från mattan. Sen började hon tokskratta åt mig!
Då förstod hon HUR jävlig den osten måste ha luktat i min nos! Och den satt de och stoppade i sig och njöt av smaken! Vilka dårar! (Kanske att det smakade bättre med fikonmarmeladen med cognacsmak och kex till)? Parmaskinkan smakade iallafall GOTT från deras bricka och som jag fick lite fler bitar av. Den här familjen slutar aldrig att förvåna mig - det säger jag. Sicken smak de har! Fnys! ;)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar