Milton, Elmo o Jag!

Jag är så extra glad den här dagen och det började redan igår, torsdag. Matte började kvittra på telefon och det enda jag uppfattade var "hundvakt, Milton, Elmo". Smackade förnöjt i soffan och lät matte kvittra på i luren. Somnade om, vaknade på nytt när matte kom och kvittrade till mig istället och pratade om att mina kompisar ska komma hit över dagen! Voff! Ah! Nu började jag fatta! Vi ska vara hundvakt åt mina kompisar!!! Varje morgon går vi till hundrastgården där jag får busa av mig med alla vänner där. Skillnaden på den här dagen var att vi gick hem med ett par hundar till! Voff voff! Vad kul! Milton och jag har gått i samma skola för vi kan tigga likadant, agera likadant och busa likadant. Att jag känner mig (helt plötsligt vääääldigt liten) är inte så konstigt med dessa herrar :) Grand Danoisblandningar - kan nästan gå rakt under deras magar utan att dom märker mig - gläfs! Matte och lillmatte är stormförtjusta och gosar med oss alla tre. Milton hänger med till köket och kollar matte när hon står vid spisen. Han är väldigt behjälplig att ta reda på om det råkar falla ner köttbullar på golvet...vilket det inte "råkar" göra. Dom kommer flygande ändå! För matte sneglar på oss - ja, jag och Elmo står bakom vi med och håller koll - och tjong i medaljongen kommer det köttbullar i luften som vi så lätt tar hand om med våra smaskade läten som tack. När vi är mätta i magen så måste det erkännas att vi blir trötta i ögat också. Vi måste ju vila så att vi orkar springa i rastgården och vara söta härinne. Lämnar det här skrivandet nu, för det är dags för promenad. Sträcker på mig och knorvar upp min svans - redo för promenad men är matte det? Gläfs!